så har man bara sånna där perfekta dagar. Jag gick till skolan med en klump i halsen och magont, men på något sätt blev dagen ändå så bra. Jag missade inte bussen, idrotten var ovanligt rolig, skolmaten gick att äta, och jag hade kul på lektionerna. Men framförallt så blev jag väldigt överraskad av en sak. En vän, som jag för tillfället inte är så bra vän med, kom fram till mig och ville prata. Jag var förberedd på en fet utskällning typ och var beredd att vara lika bitchig tillbaks, men så kom frågan: "Hur mår du?" Inte så bra, sa jag. Sen pratade vi lite kort innan hon var tvungen att gå tillbaks till sin lektion. Jag blev otroligt chockad, rörd och glad. Mina förhoppningar höjdes just i det ögonblicket om den människan och jag fick tillbaka hoppet om en god vänskap. Den som lever får se.