Man kunde bara slänga på sig en underbar klänning och gå barfota. Jag saknar mitt blonda hår och att gå i flipflop. Jag saknar att sitta på bryggan i bergslagen/ennora och snacka om inget och allt med världens bästa kusin. Jag saknar när tåget kom och man var tvungen att ducka eller hoppa i vattnet. Jag saknar att sitta på tåget/i bilen och åka genom vårt vackra, avlånga land. Jag saknar att sträckläsa. Jag saknar att bo på olika vandrarhem/stugor. Jag saknar värmen och solskenet. Jag saknar campingen i varberg och att vara tvungen att cykla iväg för att gå på toa. Jag saknar doften av blommor och att göra en egen midsommarkrans. Jag saknar att stanna på diverse ställen för att rasta och sträcka på benen. Jag saknar att kunna vara ute mitt i natten i nästan inga kläder alls. Jag saknar havet. Jag saknar sommarmusiken och jordgubbarna med grädde. Jag saknar langos och folkmassor på trånga gator. Jag saknar farmors lilla hus och alla hennes katter. Jag saknar att spontanåka från landet till storstan för att ett dygn senare åka tillbaks till ingenting alls, lugnet, friheten. Jag saknar att alla äter tillsammans. Jag saknar att spela kort och sitta och prata hela nätterna. Jag saknar att sitta i en båt och ro. Jag saknar kräftskiva och öppen eld. Jag saknar den stillsamma sjön och den underbart vackra norrlandsnatten. Jag saknar alla hundar och katter jag stött på. Jag saknar alla stopp på donken, haha. Jag saknar att vara stressad och svettig och krypa genom tunnlar och hoppa över saker på bodaborg. Jag saknar att åka flumeride 6 gånger och bli genomblöt i hopp på en rolig bild. Jag saknar kallt isté och att förklara hur ett släktträd funkar. Jag saknar att sitta ute och äta frukost i solen med sina underbara vänner.

Sommaren 2010 var helt underbar, rolig och minnesvärd. Jag vill minnas den sommaren föralltid.