Jag har en halvsyster som heter Rebecka, men vi har bott tillsammans hela livet så jag tycker inte om att kalla henne för halvsyster. Hon betyder otroligt mycket och det senaste året har vi kommit närmare varandra. Kanske pga att hon flyttade och blev mer en vän än en "mamma", eller för att åren inte spelar så stor roll längre. Hon kör mig typ överallt, och när vi var i ullared i höstas så hade iaf jag jätteroligt. Hon gillar rosa, bilar/köra, mat och musik. Vi kan vara ganska olika, men det flyter liksom ihop till en bra mix och ibland kan jag vara ganska flippad och då känns det skönt att ha någon som är likadan och förstår en. Vi har haft våra fights genom åren och hon har en förmåga av att vara för rak och ärlig ibland, men då är det bara att vara likadan tillbaks. Det känns tryggt att veta att man har en vän som man kommer känna för resten av sitt liv.


skitungen ♥